1822-1902  Related Paintings of Bengt Nordenberg :. | tiondemote i skane | Dead Stag | Dead Stag | Before the Wedding | Kyrkrodd, Dalarna |
Related Artists:
Pierre-edouard Frere
(1819 - 1886), French painter, studied under Hippolyte Delaroche, entered the e - ole des Beaux-Arts in 1836 and exhibited first at the Salon in 1843. The marked sentimental tendency of his art makes us wonder at John Ruskin's enthusiastic eulogy which finds in Frere's work the depth of William Wordsworth, the grace of Joshua Reynolds, and the holiness of Fra Angelico. What we can admire in his work is his accomplished craftsmanship and the intimacy and tender homeliness of his conception. Among his chief works are the two paintings, Going to School and Coming from School, The Little Glutton (his first exhibited picture) and L'Exercice (in the 19th century this work was in John Jacob Astor's collection). A journey to Egypt in 1860 resulted in a small series of Orientalist subjects, but the majority of Frere's paintings deal with the life of the kitchen, the workshop, the dwellings of the humble, and mainly with the pleasures and little troubles of the young, which the artist brings before us with humor and sympathy. He was one of the most popular painters of domestic genre in the middle of the 19th century.
William Smith Jewett
1789-1874 William Smith Jewett Galleries
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .